Ny partiledare eller ny politik?

Det har diskuterats och spekulerats en del om vänsterpartiets partiledning efter valet. Givetvis är Lasse Ohly kritikernas måltavla i egenskap av partiordförande. Idag kom vänsterpress och även om jag inte själv läst den ännu har jag fått reda på att Ohly har för avsikt att ställa upp för omval vid nästa kongress. Diskussionen som antagligen kommer att följa nu, och som redan börjat, kommer nog att verka ganska intensiv och vi riskerar att utmålas som ett splittrat parti.

För mig som är aktiv Vänsterpartist är diskussionerna som nu kommer att blossa upp inte ett tecken på splittring, det är snarare ett mycket sunt tecken på att vänsterpartiet är ett öppet demokratiskt och utvecklingsbenäget parti. Vi vill ha en så bred debatt som möjligt om hur vår politik ska se ut i framtiden. Vi vill ha så många åsikter och synpunkter som möjligt om vem som ska leda vårt parti. Hur skulle det se ut om alla som det spekuleras om som partiledare sa nej och inte ställer upp på att bli valda eller bortröstade av medlemmarna på kongressen. Det vore ju fruktansvärt odemokratiskt. Och hur ska medlemmarna veta vem man ska ställa sig bakom om man inte låter debatten föras? 

Jag känner att vänsterpartiet är väldigt mycket mer enat idag än på länge. Givetvis är vi det nu när vi har en så framgångsrik högerpolitik som monterar ner vår välfärd och säljer ut det vi kämpar för att behålla, vi enas i vår integrationspolitik när vi nu har ett rasistiskt parti i många av våra parlament som bygger och förstärker fördomar istället för att förbättra intergrationen. Vi enas i vår människosyn där man har rätt till en värdig socialförsäkring om man är sjuk eller arbetslös. Vi enas mot kriget som vi utkämpar i Afghanistan och vi enas mot utbyggnaden av övervakningssamhället.

Vem som är bäst lämpad att leda detta enade men öppna och demokratiska parti är dock inte sjlälvklart. Vi har inte och vi vill absolut inte ha en ledning som prenumererar på sina poster. Vi måste ifrågasätta, utmana och diskutera för att så många som möjligt ska vara så delaktiga som möjligt i valet av partiledningen. Jag tycker att Lasse har gjort ett mycket bra jobb, han är en av de skickligaste retorikerna bland partiledarna, han är också saklig och tydlig med vår politik. Det betyder inte att andra som nämnts inte skulle vara minst lika duktiga. Kanske behöver vi ha en kvinna som leder partiet för att lyfta vår feminism. Kanske behöver vi ett nytt ansikte för att skaka av oss den olyckliga kommuniststämpeln som fortfarande dyker upp i tid och otid. Oavsett så behöver vi diskutera detta och mycket mer och vi behöver göra det på ett demokratiskt och öppet sätt.

Ett tungt ansvar vilar på framtidskommissionen och på nästa kongress för i mitt parti är det medlemmarna som formar politiken i framtiden, inte han eller hon som ser trevlig ut på våra valaffischer.