Grattis till Fredspriset EU... och Frontex

Då blev det alltså klart att EU får Nobels fredspris. 

EU som är en så pass fredsbevarande organisation så att arga Greker står och skriker go home när Tysklands förbundskansler Angela Merkel är på besök. EU som bygger sin ideologi kring den fria marknaden, marknaden som gör att vi slänger mat för miljontals kronor varje år medan människor utanför EU svälter. EU som består av de länder som bidrar mest av allt till miljöförstöring och klimatkrisen som drabbar dem utanför EU hårdast.

Framförallt går fredspriset till Frontex. EUs gränspolis som nyligen lyckats minska antalet flyktingar som tar sig över gränsen mellan Turkiet och Grekland med nästan 90% den senaste månaden. De människor som Frontex stoppar är t.ex. mammor med barn som hotas att stenas till döds i sina hemländer. Barn som lämnat sina familjer för att slippa bli kidnappade av talibaner och tvingas bli soldater och skjuta sina grannar. Demokratikämpar som förföljs av de diktaturer de lämnat. Detta är några av de människor som fredspristagaren EU inte släpper in i gemenskapen.

I det grunda vattendraget mellan Turkiet och Grekland drunknar väldigt många människor på flykt när de vill in i fredspristagarens fort Europa. Jag frågade en kille som lyckats ta sig över vattnet och hit till Sverige vad det berodde på, är det för att de inte kan simma? trodde jag. Nej det kan vara så att när man tagit sig ut i vattnet så dyker EU's gränspolis upp på den grekiska sidan och skjuter mot en om man försöker ta sig upp. förklarade han, och på andra sidan kommer den Turkiska gränspolisen och skjuter mot en om man försöker ta sig tillbaks. Så tillslut drunknar man där. En annan kille berättade hur Frontex i Spanien hade kastat honom i vattnet när han kom som flykting med båt, han kunde inte simma och frös i en vecka sa han.

Det är klart att vi som kan sitta här i vårt fort och må väl är fredliga och oavsett EU eller inte så tror jag inte att varken Norge eller Schweitz är på G att attackera något av sina grannländer. Det är klart att vi kan sitta här och vara fredliga mot varandra samtidigt som vi lever på U-ländernas olycka. En fredsorganisation är EU däremot inte.

Första Majtal i Jönköping

För mig personifieras arbetarrörelsen av min morfar. Jag kommer ihåg att han berättade hur man fick gå upp tidigt och gå till fabriken för att se om man fick jobba den dagen, där fick man vänta till förmannen kom ut och pekade på de som såg friska och starka ut och de fick sedan komma in och arbeta den dagen. De andra fick gå hem. Daglönare kallades de då. Det är ju tur att tiderna förändras och att tekniken går framåt, idag får ju daglönarna SMS med tillfälliga jobb.  Jag har tänkt att jag ska prata mer om anställningsvillkor och arbetarnas rättigheter senare. Jag skulle också vilja prata om vinster i välfärden, feminismen och HBTQ personers kamp för sina rättigheter. Jag skulle vilja prata om Gaza och om det svenska Natokriget i Afghanistan. Jag vill också prata om miljön, om en grön omställning till ett hållbart samhälle och hur man skapar fler gröna jobb. För detta är några av de frågor där jag tycker att Vänsterpartiet har den absolut bästa politiken i Sverige. Jag förstår ju att jag inte kommer att hinna prata om allt hur mycket jag än vill. Vänsterpartiet har nämligen så mycket bra politik på så många områden. Jag tänker därför fokusera på vår politik och vad som gör mig så stolt över att vara vänsterpartist. 

Ni som hoppats på en massa kritik av borgarnas usla politik måste jag däremot tyvärr göra besvikna. Jag varken hinner eller har någon lust att ägna så mycket tid åt ökade klyftor, större lönegap mellan kvinnor och män. Borgarnas miljö och kulturpolitik skulle jag nog hinna med, det går ju ganska fort att prata om någonting som inte finns, däremot smygrasismen, vapenhandel med diktaturer och uppluckringen av anställningsvillkor och slaveriet inom FAS 3 och utförsäkrandet av sjuka. Näe, det är för sorgligt att prata borgare, det är mycket roligare att prata vänsterpolitik. I morgon när vi presenterar vårt budgetförslag så kommer antagligen regeringen att leka opposition och det ska bli kul att se att de redan ställt in sig på det efter 2014.

 Efter kongressen i början av året har vårt parti förändrats. Jag har haft förmånen vara ordförande här i länet och är nu inne på mitt tredje år och jag märker att vänsterpartiet förändras. Dels växer vi så borgarna skakar på många håll i landet men framförallt så finns det en nytändning och en framtidstro. Jag tror att i och med socialdemokraternas interna och ideologiska problem och miljöpartiets intensiva borgarflirt så har vi insett att vi är det enda riktiga oppositionspartiet att räkna med. Vi har förstått att vi måste bygga vår egen politik och visa hur vi vill att Sverige ska se ut och att vi inte kan vara ett litet stödparti som drar vår storasyster i vänsterhanden. Insikten om att vi är en politisk kraft att räkna med och insikten om att vi faktiskt har väldigt bra politik som faktiskt går att genomföra har lett till en aha-upplevelse och ett jävlaranamma i partiet. Och lite jävlaranamma behövs verkligen i svensk politik idag. 

Vi vet att det är möjligt att bygga välfärd och samtidigt ge människor jobb. För oss i vänsterpartiet är valfrihet när man på sitt äldreboende får möjlighet att få välja att gå ut och gå en promenad när vädret är vackert och man känner för det. För oss är välfärd att de som är mest sjuka ska få den bästa vården.  För oss är solidaritet när vi faktiskt kan låta den asylsökande 6 barnsfamiljen stanna i Sverige istället för att utvisa föräldrarna till olika länder. Ordet Solidaritet förresten, mest på skoj googlade jag lite på solidaritet och tycker faktiskt om den definition wikipedia använder: Solidaritet att gemensamt ta ansvar för något, att i egenskap av del av en grupp verka hänsynsfullt utan egenintresse för denna grupps bästa. Jag tycker det ringer så perfekt, att gemensamt ta ansvar för något. Det är ju just det vi i vänsterpartiet just nu håller på att inse att vi faktiskt vill och kan. Vi kan ta ansvar för att bygga en välfärd utan privata vinstintressen, och vi kan ta ansvar för att skapa en trygg arbetsmarknad fri från rättshaverister i form av bemanningsföretag. Vi agerar inte bara för oss vänsterpartister, och inte bara för arbetare eller lågavlönade, vi gör det för att ett jämställt land med minskade klyftor är det bästa för alla medborgare, både fattiga och rika.

Men hur gör vi då rent praktiskt för att uppnå våra politiska mål? Vi måste bli bättre på att visa att vår politik faktiskt är möjlig och att våra målsättningar inte alls är utopier. Det råder en viss uppgivenhet i samhället idag, man har inte så stor tilltro till politisk förändring som tidigare. Kanske beror det på att den politiska makten har flyttats, man vågar inte utmana marknaden eftersom man tror att det är naturlagar som styr ekonomin. Det är det inte, det är nyliberala nationalekonomer som bestämmer ekonomiska lagar och nyliberalismen har ju som bekant ofta ingenting med verkligheten att göra. Tänk om vi i arbetarrörelsen för 90 år sedan inte hade trott på och kämpat för 8-timmars arbetsdag för att marknaden d.v.s kapitalisterna hade sagt att det var en dålig idé, var hade vi varit då? 

Visst är det möjligt att skapa en bra äldreomsorg utan vinstintressen från privata riskkapitalbolag. Vi är det enda partiet som vill förbjuda vinster i vården. Det finns ingenting som på något sätt kan få mig att tro att ett privat bolag som har som högsta syfte att gå med vinst skulle kunna bedriva en bättre vård än den offentliga vars syfte är just att bedriva en god vård. Ett privat företag kanske kan erbjuda lika bra vård som ett offentligt men i så fall får man ju plocka hem vinsterna genom sämre villkor för personalen. Nej vården ska vara till för den som mest behöver den och den ska vara bra och offentlig.

Vi är också det enda partiet som vill förbjuda bemanningsföretag. Jag återkommer nu till min inledning om daglönesystemen och SMS:en. Genom bemanningsföretag har villkoren för de anställda försämrats något oerhört. Företag väljer att säga upp hela sin arbetskraft och istället hyra in samma personer från bemanningsföretag för att kringgå regler för LAS. Jag har själv jobbat för ett bemanningsföretag efter studenten. Om man var försenad eller sjuk någon dag så var man borta när veckan var slut. Om man hade synpunkter p å arbetsplatsen eller pratade med facket så var det också adjö. Vi fick veta på torsdagen om vi var välkomna tillbaks på måndagen och det var inte förrän jag fick reda på att mitt arbete var slut som jag vågade vända mig till facket och säga till om semesterersättningen som de hade glömt. Jag tror inte att vi behöver tänka vi mot dem. Jag tror att ett företag där de anställda mår bra och har en trygghet också blir mer effektivt och har en bättre produktivitet än ett där man är otrygg och blir kontrollerad det är ju inte särskilt modernt. 

Så här mot slutet vill jag prata om rasisterna i riksdagen, som ofta pratar om hur mycket invandrare kostar. Jag jobbar med att ta emot ensamkommande flyktingbarn när jag inte är politiker. När jag sett killarna som kommer till oss så ser jag otroligt ambitösa, artiga, trevliga och glada grabbar som inte vill något hellre än att få uppehållstillstånd och skaffa en utbildning och jobb. Ett infött svenskt barn börjar redan i mammas mage att kosta samhället pengar och fortsätter göra det genom barnbidrag, barnsjukvård, barnomsorg, skola, studiebidrag, gymnasieskola och ev. universitetsutbildning. Det tar ungefär 20-25 år för ett ”svenskt” barn att bli skattebetalare. Om vi kan få våra invandrarungdomar att komma ut i arbete efter 6-7 år så vill jag att ni som talar om kostnader för invandringen använder detta som ett räkneexempel.  Jag tror nämligen att det är just dessa invandrarungdomar som Sverige kommer att behöva i framtiden när vår befolkning blir allt äldre.

Avslutningsvis vill jag komma tillbaks till morfar som var daglönare och gick till fabriken. Efter år av förbättringar av arbetsvillkor och en arbetarrörelse som hade kampvilja och en röd regering gick det ganska bra för morfar. Han blev så småningom televerkare och kunde köpa hus och skaffa familj. Morfar var Socialdemokrat hela sitt liv. Han var med i det partiet som faktiskt förändrade och gjorde Sverige till ett bättre land med den unika välfärd vi har idag. Han var med i ett parti där man ifrågasatte förändrade och förbättrade. Han var med i en folkrörelse där man ifrågasatte strukturer och normer och där man kom på nya lösningar. Om morfar hade levt än idag så hade morfar utan tvivel varit vänsterpartist.

Ensamkommande barn, unga män eller framtidshopp?

Den senaste tiden har det dykt upp en debatt i Sverige om ensamkommande flyktingbarns ålder. Min partikollega Christina Höj Larsen (SVTdebatt 12-04-26 ) har ifrågasatt metoderna för att åldersbedöma de som misstänks vara över 18 och Centerpartisten Staffan Danielsson (DN debatt 12-04-26) har ifrågasatt mottagandet och hittat på en sanning om att en stor del av de ungdomar som kommer är över 18 år. Jag arbetar som föreståndare och projektledare med ensamkommande flyktingbarn och vill till att börja med att dementera påståendet att de flesta är över 18. När man ser våra grabbar, eller unga män, leka med bilar, måla eller lägga pärlplattor med en 6 årings ivrighet så känns inte handledens tjocklek så relevant. Oavsett om de är 16 eller 20 så har de aldrig fått vara barn i sitt hemland. 

Frågan som jag istället vill diskutera är varför man som 20 åring säger att man är 16. Antagligen inte för att man så gärna vill jobba till 69 när man blir pensionär. Antagligen inte heller för att man vill ha läggtider, mattider eller en god man som talar om att man inte får köpa läsk och godis. Nej antagligen så säger man att man är under 18 av två skäl, dels att mottagandet för de som är över 18 har en så mycket sämre kvalité än om man är under 18 och dels för att man upplever att det är lättare att få uppehållstillstånd om man är under 18.

När jag sett killarna som kommer till oss oavsett om de är över eller under 18 så ser jag otroligt ambitösa, artiga, trevliga och glada grabbar som inte vill något hellre än att få uppehållstillstånd och skaffa en utbildning och jobb. Ett infött svenskt barn börjar redan i mammas mage att kosta samhället pengar och fortsätter göra det genom barnbidrag, barnsjukvård, barnomsorg, skola, studiebidrag, gymnasieskola och ev. universitetsutbildning. Det tar ungefär 20-25 år för ett ”svenskt” barn att bli skattebetalare. Om vi kan få våra invandrarungdomar att komma ut i arbete efter 6-7 år så vill jag att ni som talar om kostnader för invandringen använder detta som ett räkneexempel.  Jag tror nämligen att det är just dessa invandrarungdomar som Sverige kommer att behöva i framtiden.

Jag menar att skillnaden mellan att vara 17,5 och 18 år är alldeles för stor. Medan de som är barn får skola, mat, omsorg och boende får de vuxna klara sig helt på egen hand.  Jag tror att för att arbeta och skapa någonting positivt för våra nya medborgare så kan ett alternativ vara att ha ett steg till i mottagandet, ett slags ”unga vuxna” mottagande för de som är mellan 18 och 25år. Kommunerna kan få uppdraget att starta integrationsenheter för dessa unga vuxna där vi kan erbjuda t.ex. yrkesutbildning, praktik, visst boendestöd och samhällsorientering på ett sätt som gör att steget mellan 17,5 och 18 år inte blir så stort. Jag är övertygad om att med rätt stöd i vårt mottagande är detta en av de viktigaste investeringarna vi kan göra i vårt land där vi ju har en allt äldre befolkning.

För de allra flesta kommuner är verksamheten med ensamkommande flyktingbarn en ny verksamhet och för de allra flesta kommuner kommer de ungdomar som kommer att vara ett välkommet tillskott i befolkningsstatistiken och så småningom skattebasen. Kan vi bara se till att ta tillvara de resurser dessa ungdomar är och se det goda mottagandet som en investering för framtiden så har vi en vinna-vinna situation. Nu ska vi bara hitta det bästa sättet att välkomna våra nya medborgare på oavsett om de är 17,5 eller 18 år gamla.

Alexander Lowejko

Distriktsordförande Vänsterpartiet Jönköpingslän

Sänkta löner - inte för Nordeas vd!

Sitter och skriker ut min vrede framför Aktuellts 21-sändning där Annie Lööf debatterar sänkta ingångslöner och där Nordeas VD lyckas få ytterligare en eventuell bonus på 10 miljoner! Regeringens arbetslinje har under de senaste åren lett till en lägre sysselsättning altså en högre arbetslöshet:



Samtidigt tvingas de som jobbar jobba hur mycket som helst då övertiden ökar och de sjuka stängs ute från alla former av drägligt liv i utförsäkringskaruseller och FAS 3 slaveri.

Kanske är det så att folk inte tror att det finns några alternativ, EU som bland annat är på gång att bestämma att Sverige ska försämra sitt smittskydd i djurhållningen. eller som tvingar våra teleoperatörer att hålla koll på vem vi ringer eller var vi surfar genom datalagringsdirektivet. EU och marknaden ställer krav och påverkar inte bara på Sveriges regering utan på dig och mig. Men måste det verkligen vara så?

I det Sverige jag vill vara med och bygga efter valet 2014 finns det en fördelningspolitik där vi ser till att arbeta för att minska klyftorna mellan Nordeas VD och de som just tar sina stapplande första steg på arbetsmarknaden. Jag vill också vara med och bygga ett samhälle som vilar på andra värden än marknadens, EU's och storföretagens där svensk djurhållning får fortsätta vara bra och där vi kan prata med varandra utan avlyssning från pappa staten. Kanske kan vi bygga ett samhälle där människor ser vikten av att ha en vård och omsorg som bygger på människors behov av just vård och omsorg, där de sjukaste får den bästa vården, kanske kan vi få människor att se att vi alla vinner på att hjälpas åt och ta hand om varandra och att den som tjänar mycket pengar faktiskt har en större möjlighet att hjälpa den som halkat ut ur systemet på grund av sjukdom. Visst kan de som sliter och arbetar övertid istället för att umgås med vänner och familj dela med sig av jobben och samtidigt bli lyckligare människor genom en 6-timmars arbetsdagsreform?!

Nu orkar jag inte med mer dumheter från Alliansen och storkapitalet, nu är det dags att börja säga ifrån och jobba för en Valseger med stort V 2014.