Kanske något otippat blogginlägg mitt i all tok-konsumtion och stress som hör julen till. Men ibland kan det vara skönt att stanna upp och tänka på något annat en stund. Kanske koppla av med en film, sätta på en bra skiva eller läsa en bok. Kulturen är någonting så otroligt viktigt i allas liv, även om många, tyvärr, inte tänker på det. Men som en tjock gubbe som hette Churchill sa en gång när hans militärgubbar ville skära ner på kulturbudgeten för att satsa mer på tyskspöande: "Vad ska vi då försvara?" Ett rikt och varierat kulturliv är något av det största ett samhälle kan erbjuda sina medborgare. Möjligheten för alla att uppleva nya intryck och känslor som olika former av kultur berikar våra liv med. Kulturen är i allra högsta grad politisk. Kanske mer nu än någonsin tidigare.
Den största borgerliga kulturreformen under förra mandatperioden var enligt kulturministern sänkt skatt. Hur menar hon då? Jo hon jämställer kultur med vilken annan konsumtionsvara som helst. En sådan syn på kulturpolitik är skrämmande på väldigt många sätt. Dels stänger man ute de stora grupper av människor som lever på marginalerna och som tvingas välja mat och bostad istället för att köpa kultur. Vi i vänsterpartiet menar att kulturen måste vara tillgänglig för alla oavsett storlek på plånboken. Dessutom ställer en sådan kulturpoltik krav på att kulturen ska följa de marknadsekonomiska reglerna där efterfrågan styr utbudet. Detta skulle ju innebära att de som producerar kommersiell kultur med sikte på att tjäna stora pengar skulle fungera och de som istället vill uttrycka sin konstnärliga förmåga sopas bort. Plötsligt skulle all musik låta likadant eftersom allt som sticker ut skulle innebära en risk och därmed inte produceras. ALLA SKULLE TVINGAS LYSSNA PÅ DANSBAND!!! Det samma gäller litteratur, konst, teater och så vidare.
Vad gäller just musiken är vi redan idag på väg mot en sådan utveckling. Musik har tidigare varit mer "självbärande" än annan kultur. Man spelar in demo, trycker några skivor och säljer vid sina spelningar och så småningom om man har tur så har man ett skivkontrakt. Idag är verkligheten en annan.
Det positiva är att musiken är mer tillgänglig nu än någonsin tidigare. Man laddar hem, lyssnar på spotify eller hittar på Youtube. Nackdelen är att det bara är de riktigt stora svenska artisterna som faktiskt klarar av att leva på sin musik. Vi behöver väldigt fort väcka de slumrande kulturpolitikerna och se till att musiker också får större möjlighet till olika former av stöd för att bedriva sitt arbete, på samma sätt som teatrar, filmskapare och andra konstnärer. Kulturen ska vara tillgänglig för alla men samtidigt ska inte kulturarbetarna tvingas varken slava under det kommersiella förtrycket eller frivilligarbetande kulturidealister!
Vi måste börja föra en riktig kulturpolitik och givetvis kommer Vänsterpartiet att komma med många och kloka förslag, håll ögonen öppna! Vad gäller Sverigedemokraternas kulturpoltiik där "svensk" kultur ska premieras och provocerande konst inte ska få finnas så tänker jag återkomma senare... när jag andats några djupa!
God Jul
onsdag 22 december 2010
måndag 20 december 2010
Alliansen vill skrota demokratin
Läser och blir förbannad över hur vår äldreminister Maria Larsson uttrycker att kommuner ska tvingas privatisera hemtjänsten. " Vi kommer att ta en dust med dem från regeringens sida, från 2014 ska alla kommuner ha infört det här." säger hon enligt DN, och SvD.
Att tvinga kommuner att privatisera en av sina kärnverksamheter vore olyckligt ur många aspekter. Den största förstås att den handfull stora företag som driver privat hemtjänst skulle få möjlighet att ytterligare öka de vinster de gör på våra skattepengar. Givetvis på bekostnad av löner och kompetensutveckling för personalen och service för de äldre.
Men ett annat stort problem är ju att man om man skulle tvinga fram privat hemtjänst i alla kommuner där man sagt nej, också kör över det kommunala självstyret. Om befolkningen, som i Nässjö t.ex. röstat fram det röda alternativ som tydligt sagt att vi inte ska skicka våra skattebetalares pengar till Jersey utan där vi ska använda dem till att erbjuda våra äldre en bättre hemtjänst. Då tvingar ju regeringen vår kommun att göra någonting som vi lovat våra väljare att hålla borta.
Dessutom tror jag att det kan bli mycket svårt för Alliansen att få kommuner att gå med på detta. Alternativet blir då möjligtvis att tillåta ett högre ROT-avdrag för pensionärer så att man köper sina tjänster utan biståndsbeslut. Biståndsbedömningen är ju till för att man ska få rätt hjälp utifrån sina behov eftersom hemtjänsten skattefinansieras. Med ett biståndsbeslut om hjälp följer också mycket rättssäkerhet; PUL och sekretesskydd, en vårdplanering, en genomförandeplan och dokumentation om något inte gått rätt till. Dessutom finns ett reservationsbelopp så att ingen behöver betala mer än att man har råd att leva. På ett privat företag som städar utan biståndsbeslut finns inga sådana krav. Dessutom gör ju detta att de som har råd har möjlighet att köpa sin hemtjänst, de som inte har råd... ja ni förstår, klassisk gammelmoderatpolitik precis som man kan förvänta sig av "nya moderaterna" och alliansen.
Tänk om det istället vore tvärtom, att de rödgröna om de vunnit valet hade gått ut med att de skulle tvinga alla kommuner med privata utförare att driva hemtjänst i privat regi. Vilket liv det skulle bli. "Sovjetfasoner" skulle tidningarna basunera ut. Nu när Alliansen vill överföra allt mer av vår offentliga makt till marknaden är det skrämmande tyst. Men man måste börja fundera på vad det är vi har kvar att bestämma över vid valet 2014!
Andra bra bloggar om detta: Chockad och orolig, Mer vänster i Uppsala
Att tvinga kommuner att privatisera en av sina kärnverksamheter vore olyckligt ur många aspekter. Den största förstås att den handfull stora företag som driver privat hemtjänst skulle få möjlighet att ytterligare öka de vinster de gör på våra skattepengar. Givetvis på bekostnad av löner och kompetensutveckling för personalen och service för de äldre.
Men ett annat stort problem är ju att man om man skulle tvinga fram privat hemtjänst i alla kommuner där man sagt nej, också kör över det kommunala självstyret. Om befolkningen, som i Nässjö t.ex. röstat fram det röda alternativ som tydligt sagt att vi inte ska skicka våra skattebetalares pengar till Jersey utan där vi ska använda dem till att erbjuda våra äldre en bättre hemtjänst. Då tvingar ju regeringen vår kommun att göra någonting som vi lovat våra väljare att hålla borta.
Dessutom tror jag att det kan bli mycket svårt för Alliansen att få kommuner att gå med på detta. Alternativet blir då möjligtvis att tillåta ett högre ROT-avdrag för pensionärer så att man köper sina tjänster utan biståndsbeslut. Biståndsbedömningen är ju till för att man ska få rätt hjälp utifrån sina behov eftersom hemtjänsten skattefinansieras. Med ett biståndsbeslut om hjälp följer också mycket rättssäkerhet; PUL och sekretesskydd, en vårdplanering, en genomförandeplan och dokumentation om något inte gått rätt till. Dessutom finns ett reservationsbelopp så att ingen behöver betala mer än att man har råd att leva. På ett privat företag som städar utan biståndsbeslut finns inga sådana krav. Dessutom gör ju detta att de som har råd har möjlighet att köpa sin hemtjänst, de som inte har råd... ja ni förstår, klassisk gammelmoderatpolitik precis som man kan förvänta sig av "nya moderaterna" och alliansen.
Tänk om det istället vore tvärtom, att de rödgröna om de vunnit valet hade gått ut med att de skulle tvinga alla kommuner med privata utförare att driva hemtjänst i privat regi. Vilket liv det skulle bli. "Sovjetfasoner" skulle tidningarna basunera ut. Nu när Alliansen vill överföra allt mer av vår offentliga makt till marknaden är det skrämmande tyst. Men man måste börja fundera på vad det är vi har kvar att bestämma över vid valet 2014!
Andra bra bloggar om detta: Chockad och orolig, Mer vänster i Uppsala
torsdag 16 december 2010
Ny partiledare eller ny politik?
Det har diskuterats och spekulerats en del om vänsterpartiets partiledning efter valet. Givetvis är Lasse Ohly kritikernas måltavla i egenskap av partiordförande. Idag kom vänsterpress och även om jag inte själv läst den ännu har jag fått reda på att Ohly har för avsikt att ställa upp för omval vid nästa kongress. Diskussionen som antagligen kommer att följa nu, och som redan börjat, kommer nog att verka ganska intensiv och vi riskerar att utmålas som ett splittrat parti.
För mig som är aktiv Vänsterpartist är diskussionerna som nu kommer att blossa upp inte ett tecken på splittring, det är snarare ett mycket sunt tecken på att vänsterpartiet är ett öppet demokratiskt och utvecklingsbenäget parti. Vi vill ha en så bred debatt som möjligt om hur vår politik ska se ut i framtiden. Vi vill ha så många åsikter och synpunkter som möjligt om vem som ska leda vårt parti. Hur skulle det se ut om alla som det spekuleras om som partiledare sa nej och inte ställer upp på att bli valda eller bortröstade av medlemmarna på kongressen. Det vore ju fruktansvärt odemokratiskt. Och hur ska medlemmarna veta vem man ska ställa sig bakom om man inte låter debatten föras?
Jag känner att vänsterpartiet är väldigt mycket mer enat idag än på länge. Givetvis är vi det nu när vi har en så framgångsrik högerpolitik som monterar ner vår välfärd och säljer ut det vi kämpar för att behålla, vi enas i vår integrationspolitik när vi nu har ett rasistiskt parti i många av våra parlament som bygger och förstärker fördomar istället för att förbättra intergrationen. Vi enas i vår människosyn där man har rätt till en värdig socialförsäkring om man är sjuk eller arbetslös. Vi enas mot kriget som vi utkämpar i Afghanistan och vi enas mot utbyggnaden av övervakningssamhället.
Vem som är bäst lämpad att leda detta enade men öppna och demokratiska parti är dock inte sjlälvklart. Vi har inte och vi vill absolut inte ha en ledning som prenumererar på sina poster. Vi måste ifrågasätta, utmana och diskutera för att så många som möjligt ska vara så delaktiga som möjligt i valet av partiledningen. Jag tycker att Lasse har gjort ett mycket bra jobb, han är en av de skickligaste retorikerna bland partiledarna, han är också saklig och tydlig med vår politik. Det betyder inte att andra som nämnts inte skulle vara minst lika duktiga. Kanske behöver vi ha en kvinna som leder partiet för att lyfta vår feminism. Kanske behöver vi ett nytt ansikte för att skaka av oss den olyckliga kommuniststämpeln som fortfarande dyker upp i tid och otid. Oavsett så behöver vi diskutera detta och mycket mer och vi behöver göra det på ett demokratiskt och öppet sätt.
Ett tungt ansvar vilar på framtidskommissionen och på nästa kongress för i mitt parti är det medlemmarna som formar politiken i framtiden, inte han eller hon som ser trevlig ut på våra valaffischer.
För mig som är aktiv Vänsterpartist är diskussionerna som nu kommer att blossa upp inte ett tecken på splittring, det är snarare ett mycket sunt tecken på att vänsterpartiet är ett öppet demokratiskt och utvecklingsbenäget parti. Vi vill ha en så bred debatt som möjligt om hur vår politik ska se ut i framtiden. Vi vill ha så många åsikter och synpunkter som möjligt om vem som ska leda vårt parti. Hur skulle det se ut om alla som det spekuleras om som partiledare sa nej och inte ställer upp på att bli valda eller bortröstade av medlemmarna på kongressen. Det vore ju fruktansvärt odemokratiskt. Och hur ska medlemmarna veta vem man ska ställa sig bakom om man inte låter debatten föras?
Jag känner att vänsterpartiet är väldigt mycket mer enat idag än på länge. Givetvis är vi det nu när vi har en så framgångsrik högerpolitik som monterar ner vår välfärd och säljer ut det vi kämpar för att behålla, vi enas i vår integrationspolitik när vi nu har ett rasistiskt parti i många av våra parlament som bygger och förstärker fördomar istället för att förbättra intergrationen. Vi enas i vår människosyn där man har rätt till en värdig socialförsäkring om man är sjuk eller arbetslös. Vi enas mot kriget som vi utkämpar i Afghanistan och vi enas mot utbyggnaden av övervakningssamhället.
Vem som är bäst lämpad att leda detta enade men öppna och demokratiska parti är dock inte sjlälvklart. Vi har inte och vi vill absolut inte ha en ledning som prenumererar på sina poster. Vi måste ifrågasätta, utmana och diskutera för att så många som möjligt ska vara så delaktiga som möjligt i valet av partiledningen. Jag tycker att Lasse har gjort ett mycket bra jobb, han är en av de skickligaste retorikerna bland partiledarna, han är också saklig och tydlig med vår politik. Det betyder inte att andra som nämnts inte skulle vara minst lika duktiga. Kanske behöver vi ha en kvinna som leder partiet för att lyfta vår feminism. Kanske behöver vi ett nytt ansikte för att skaka av oss den olyckliga kommuniststämpeln som fortfarande dyker upp i tid och otid. Oavsett så behöver vi diskutera detta och mycket mer och vi behöver göra det på ett demokratiskt och öppet sätt.
Ett tungt ansvar vilar på framtidskommissionen och på nästa kongress för i mitt parti är det medlemmarna som formar politiken i framtiden, inte han eller hon som ser trevlig ut på våra valaffischer.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
