Hur är kultur politisk?

Kanske något otippat blogginlägg mitt i all tok-konsumtion och stress som hör julen  till. Men ibland kan det vara skönt att stanna upp och tänka på något annat en stund. Kanske koppla av med en film, sätta på en bra skiva eller läsa en bok. Kulturen är någonting så otroligt viktigt i allas liv, även om många, tyvärr, inte tänker på det. Men som en tjock gubbe som hette Churchill sa en gång när hans militärgubbar ville skära ner på kulturbudgeten för att satsa mer på tyskspöande: "Vad ska vi då försvara?" Ett rikt och varierat kulturliv är något av det största ett samhälle kan erbjuda sina medborgare. Möjligheten för alla att uppleva nya intryck och känslor som olika former av kultur berikar våra liv med. Kulturen är i allra högsta grad politisk. Kanske mer nu än någonsin tidigare.

Den största borgerliga kulturreformen under förra mandatperioden var enligt kulturministern sänkt skatt. Hur menar hon då? Jo hon jämställer kultur med vilken annan konsumtionsvara som  helst. En sådan syn på kulturpolitik är skrämmande på väldigt många sätt. Dels stänger man ute de stora grupper av människor som lever på marginalerna och som tvingas välja mat och bostad istället för att köpa kultur. Vi i vänsterpartiet menar att kulturen måste vara tillgänglig för alla oavsett storlek på plånboken. Dessutom ställer en sådan kulturpoltik krav på att kulturen ska följa de marknadsekonomiska reglerna där efterfrågan styr utbudet. Detta skulle ju innebära att de som producerar kommersiell kultur med sikte på att tjäna stora pengar skulle fungera och de som istället vill uttrycka sin konstnärliga förmåga sopas bort. Plötsligt skulle all musik låta likadant eftersom allt som sticker ut skulle innebära en risk och därmed inte produceras. ALLA SKULLE TVINGAS LYSSNA PÅ DANSBAND!!! Det samma gäller litteratur, konst, teater och så vidare.

Vad gäller just musiken är vi redan idag på väg mot en sådan utveckling. Musik har tidigare varit mer "självbärande" än annan kultur. Man spelar in demo, trycker några skivor och säljer vid sina spelningar och så småningom om man har tur så har man ett skivkontrakt. Idag är verkligheten en annan.
Det positiva är att musiken är mer tillgänglig nu än någonsin tidigare. Man laddar hem, lyssnar  på spotify eller hittar på Youtube. Nackdelen är att det bara är de riktigt stora svenska artisterna som faktiskt klarar av att leva på sin musik. Vi behöver väldigt fort väcka de slumrande kulturpolitikerna och se till att musiker också får större möjlighet till olika former av stöd för att bedriva sitt arbete, på samma sätt som teatrar, filmskapare och andra konstnärer. Kulturen ska vara tillgänglig för alla men samtidigt ska inte kulturarbetarna tvingas  varken slava under det kommersiella förtrycket eller frivilligarbetande kulturidealister!

Vi måste börja föra en riktig kulturpolitik och givetvis kommer Vänsterpartiet att komma med många och kloka förslag, håll ögonen öppna! Vad gäller Sverigedemokraternas kulturpoltiik där  "svensk" kultur ska premieras och provocerande konst inte ska få finnas så tänker jag återkomma senare... när jag andats några djupa! 

God Jul