För mig personifieras arbetarrörelsen av min morfar. Jag
kommer ihåg att han berättade hur man fick gå upp tidigt och gå till fabriken
för att se om man fick jobba den dagen, där fick man vänta till förmannen kom
ut och pekade på de som såg friska och starka ut och de fick sedan komma in och
arbeta den dagen. De andra fick gå hem. Daglönare kallades de då. Det är ju tur
att tiderna förändras och att tekniken går framåt, idag får ju daglönarna SMS
med tillfälliga jobb. Jag har tänkt att
jag ska prata mer om anställningsvillkor och arbetarnas rättigheter senare. Jag
skulle också vilja prata om vinster i välfärden, feminismen och HBTQ personers
kamp för sina rättigheter. Jag skulle vilja prata om Gaza och om det svenska Natokriget
i Afghanistan. Jag vill också prata om miljön, om en grön omställning till ett
hållbart samhälle och hur man skapar fler gröna jobb. För detta är några av de
frågor där jag tycker att Vänsterpartiet har den absolut bästa politiken i
Sverige. Jag förstår ju att jag inte kommer att hinna prata om allt hur mycket
jag än vill. Vänsterpartiet har nämligen så mycket bra politik på så många
områden. Jag tänker därför fokusera på vår politik och vad som gör mig så stolt
över att vara vänsterpartist.
Ni som hoppats på en massa kritik av borgarnas usla politik
måste jag däremot tyvärr göra besvikna. Jag varken hinner eller har någon lust
att ägna så mycket tid åt ökade klyftor, större lönegap mellan kvinnor och män.
Borgarnas miljö och kulturpolitik skulle jag nog hinna med, det går ju ganska
fort att prata om någonting som inte finns, däremot smygrasismen, vapenhandel
med diktaturer och uppluckringen av anställningsvillkor och slaveriet inom FAS
3 och utförsäkrandet av sjuka. Näe, det är för sorgligt att prata borgare, det
är mycket roligare att prata vänsterpolitik. I morgon när vi presenterar vårt
budgetförslag så kommer antagligen regeringen att leka opposition och det ska bli kul
att se att de redan ställt in sig på det efter 2014.
Efter kongressen i
början av året har vårt parti förändrats. Jag har haft förmånen vara ordförande
här i länet och är nu inne på mitt tredje år och jag märker att vänsterpartiet
förändras. Dels växer vi så borgarna skakar på många håll i landet men
framförallt så finns det en nytändning och en framtidstro. Jag tror att i och
med socialdemokraternas interna och ideologiska problem och miljöpartiets
intensiva borgarflirt så har vi insett att vi är det enda riktiga
oppositionspartiet att räkna med. Vi har förstått att vi måste bygga vår egen
politik och visa hur vi vill att Sverige ska se ut och att vi inte kan vara ett
litet stödparti som drar vår storasyster i vänsterhanden. Insikten om att vi är
en politisk kraft att räkna med och insikten om att vi faktiskt har väldigt bra
politik som faktiskt går att genomföra har lett till en aha-upplevelse och ett
jävlaranamma i partiet. Och lite jävlaranamma behövs verkligen i svensk politik
idag.
Vi vet att det är möjligt att bygga välfärd och samtidigt ge
människor jobb. För oss i vänsterpartiet är valfrihet när man på sitt
äldreboende får möjlighet att få välja att gå ut och gå en promenad när vädret
är vackert och man känner för det. För oss är välfärd att de som är mest sjuka
ska få den bästa vården. För oss är
solidaritet när vi faktiskt kan låta den asylsökande 6 barnsfamiljen stanna i
Sverige istället för att utvisa föräldrarna till olika länder. Ordet Solidaritet
förresten, mest på skoj googlade jag lite på solidaritet och tycker faktiskt om
den definition wikipedia använder: Solidaritet att gemensamt ta ansvar för
något, att i egenskap av del av en grupp verka hänsynsfullt utan egenintresse
för denna grupps bästa. Jag tycker det ringer så perfekt, att gemensamt ta
ansvar för något. Det är ju just det vi i vänsterpartiet just nu håller på att
inse att vi faktiskt vill och kan. Vi kan ta ansvar för att bygga en välfärd
utan privata vinstintressen, och vi kan ta ansvar för att skapa en trygg
arbetsmarknad fri från rättshaverister i form av bemanningsföretag. Vi agerar
inte bara för oss vänsterpartister, och inte bara för arbetare eller
lågavlönade, vi gör det för att ett jämställt land med minskade klyftor är det
bästa för alla medborgare, både fattiga och rika.
Men hur gör vi då rent praktiskt för att uppnå våra
politiska mål? Vi måste bli bättre på att visa att vår politik faktiskt är
möjlig och att våra målsättningar inte alls är utopier. Det råder en viss
uppgivenhet i samhället idag, man har inte så stor tilltro till politisk
förändring som tidigare. Kanske beror det på att den politiska makten har
flyttats, man vågar inte utmana marknaden eftersom man tror att det är
naturlagar som styr ekonomin. Det är det inte, det är nyliberala
nationalekonomer som bestämmer ekonomiska lagar och nyliberalismen har ju som
bekant ofta ingenting med verkligheten att göra. Tänk om vi i arbetarrörelsen
för 90 år sedan inte hade trott på och kämpat för 8-timmars arbetsdag för att
marknaden d.v.s kapitalisterna hade sagt att det var en dålig idé, var hade vi
varit då?
Visst är det möjligt att skapa en bra äldreomsorg utan
vinstintressen från privata riskkapitalbolag. Vi är det enda partiet som vill
förbjuda vinster i vården. Det finns ingenting som på något sätt kan få mig att
tro att ett privat bolag som har som högsta syfte att gå med vinst skulle kunna
bedriva en bättre vård än den offentliga vars syfte är just att bedriva en god
vård. Ett privat företag kanske kan erbjuda lika bra vård som ett offentligt
men i så fall får man ju plocka hem vinsterna genom sämre villkor för
personalen. Nej vården ska vara till för den som mest behöver den och den ska
vara bra och offentlig.
Vi är också det enda partiet som vill förbjuda
bemanningsföretag. Jag återkommer nu till min inledning om daglönesystemen och
SMS:en. Genom bemanningsföretag har villkoren för de anställda försämrats något
oerhört. Företag väljer att säga upp hela sin arbetskraft och istället hyra in
samma personer från bemanningsföretag för att kringgå regler för LAS. Jag har
själv jobbat för ett bemanningsföretag efter studenten. Om man var försenad
eller sjuk någon dag så var man borta när veckan var slut. Om man hade
synpunkter p å arbetsplatsen eller pratade med facket så var det också adjö. Vi
fick veta på torsdagen om vi var välkomna tillbaks på måndagen och det var inte
förrän jag fick reda på att mitt arbete var slut som jag vågade vända mig till
facket och säga till om semesterersättningen som de hade glömt. Jag tror inte att
vi behöver tänka vi mot dem. Jag tror att ett företag där de anställda mår bra
och har en trygghet också blir mer effektivt och har en bättre produktivitet än
ett där man är otrygg och blir kontrollerad det är ju inte särskilt modernt.
Så här mot slutet vill jag prata om rasisterna i riksdagen,
som ofta pratar om hur mycket invandrare kostar. Jag jobbar med att ta emot
ensamkommande flyktingbarn när jag inte är politiker. När jag sett killarna som
kommer till oss så ser jag otroligt ambitösa, artiga, trevliga och glada
grabbar som inte vill något hellre än att få uppehållstillstånd och skaffa en
utbildning och jobb. Ett infött svenskt barn börjar redan i mammas mage att
kosta samhället pengar och fortsätter göra det genom barnbidrag, barnsjukvård,
barnomsorg, skola, studiebidrag, gymnasieskola och ev. universitetsutbildning.
Det tar ungefär 20-25 år för ett ”svenskt” barn att bli skattebetalare. Om vi
kan få våra invandrarungdomar att komma ut i arbete efter 6-7 år så vill jag
att ni som talar om kostnader för invandringen använder detta som ett räkneexempel. Jag tror nämligen att det är just dessa
invandrarungdomar som Sverige kommer att behöva i framtiden när vår befolkning
blir allt äldre.