Förbud att klä sig som man vill

Svenska dagbladet och Dagens nyheter publicerade idag en artikel om ett planerat burkaförbud i Belgien. Jag har tidigare diskuterat ämnet då det togs upp av SR i en debatt mellan Mona och Fredrik i Sverige. Men jag kan inte låta bli att reagera igen när denna idioti faktiskt blir verklighet i ett relativt civiliserat land. Förhoppningsvis kommer inte diskussionen till Sverige men om den gör det så kommer jag att stå upp för alla de som vill klä sig på något annat sätt än normen. "vi tycker att människor på allmänna platser ska visa sitt ansikte. Vi måste försvara våra värderingar i frågan om frihet och kvinnans självständighet, säger Denis Ducarme medlem i det liberala partiet Reformrörelsen" skrivs det i artikeln.

Att prata om kvinnans frihet är bara löjligt, för de ca 300 personer i Belgien som bär burka tror jag att förbudet kan innebära att de istället inte kommer att gå ut, de vill ju inte visa ansiktet och får man inte dölja det så får man stanna hemma! Så mycket frihet var det.

Dessutom undrar jag hur man tänker göra med motorcykelhjälmar med visir som också döljer ansiktet, stora solglasögon döljer ju ansiktet till viss del och om man åker skidor och har en såndär "rånarluva" och skidglasögon så ser man ju inte mycket av ansiktet heller.

Nej jag är mot alla former av förbjudande av kläder. Argument som att "vi måste ju ha heltäckande kläder om vi åker till deras länder" håller inte om man inte fortsätter meningen med ...så därför måste vi sänka oss till deras nivå. För det vi har och som vi ska vara glada och stolta över i de flesta europeiska länder är yttrandefrihet, åsiktsfrihet, pressfrihet och lite annat smått och gott som gör oss till demokratiska länder med hög trygghet och individuell frihet.

Det enda argumentet som jag kan acceptera när vi diskuterar förbjudna kläder är om vi i samma veva bestämmer oss för att förbjuda vita tubsockor i sandalerna och magväskor. För de människor som tvingas gå omkring med magväska måste ju irimligtvis må väldigt dåligt! ... vita tubsockor i sandalerna, ja det är bara fult!

Varför får folk inget jobb?

Varför låter vi så många unga gå omkring och vara arbetslösa? Varför är det så många som hankar sig fram på vikariat och dåliga villkor? Det skapar ju jätteproblem för alla de som har det så. Man kan inte bilda familj förrän man vet ungefär i vilken landsända man ska bo. Och man kan inte skaffa hus eller köpa lägenhet förrän man har en ok inkomst som man får behålla i mer än ett vick år. Jag tror att många inte fattar hur stort problem det är för alla de som efter skolan tvingas halka runt på olika jobb i olika delar av landet. Vid en diskussion kring fikabordet på mitt jobb pratade kollegorna om att de aldrig varit arbetslösa och om hur man "tog jobb" när man var färdig med sin gymnasielinje. Vem tog man det ifrån? och hur gjorde man det? Undrar jag, Jag har kompisar, ganska många som närmar sig 30 eller som nyss passerat som aldrig haft ett fast jobb, som byter jobb varje år eller går arbetslösa periodvis i väntan på nästa vick.

Samtidigt ser man hur man gör ett bättre jobb en den ordinarie personalen i sina desperata försök att få stanna och få en fast tjänst. Men vikariaten tar slut och den som född på 80-talet eller senare får glatt leta sig vidare till någon annan som kan förbarma sig över denne i några månader.

Att ungdomsarbetslösheten är skrämmande hög är ju en sak som det åtminstone pratas lite om ibland. Att anställningstryggheten är noll och att bristen på "riktiga" jobb gör det omöjligt att börja leva ett normalt liv pratas det inte så mycket om. Det enda jag har hört är att ungdomar är rörliga och att man som ung gärna vill prova på lite olika saker och man vill kunna flytta och se sig om. Men om det är så så är det ju något som man måste få välja. För att aldrig veta och att inte kunna bestämma själv är inte sunt. Och jag undrar hur det blir när pensionsavgångarna börjar märkas på riktigt. Vem ska stå för det kalaset om vi bara har en massa vikariat och tillfälliga anställningar?

Ordföranden ordar

Öppenhet och konstruktiva diskussioner är en förutsättning för demokratin både interna partidiskussioner och diskussioner med åsiktsmotståndare är det som formar våra åsikter. Ett parti, anser jag, är inte en uppsättning åsikter som man måste följa. Ett parti står för det majoriteten av dess medlemmar står för. För det mesta har de ett politiskt parti ett tydligt mål och i många fall en tydlig ideologisk bakgrund. Men hur man når målet och hur man tolkar sin ideologi måste hela tiden diskuteras för att ett parti ska fortsätta utvecklas. Jag är medlem i Vänsterpartiet för att jag anser att vänsterpartiets beskrivning av verkligheten stämmer med hur jag uppfattar den. Dessutom anser jag att vänsterpartiets politiska målsättningar är ungefär desamma som de jag ser som viktigt för att bygga ett samhälle för alla.

Vänsterpartiet har också en mycket sympatisk organisation där vi värnar om alla medlemmars möjlighet att påverka och att göra sin röst hörd. Man får ha avvikande åsikter, man får ändra uppfattning och man får diskutera och ifrågasätta.

Jag vet inte hur det fungerar i andra partier, vissa har säkert en mer hierarkisk partiorganisation och i vissa partier är det kanske svårare att driva sina hjärtefrågor. Jag tror att det ofta beror på att man inte vågar ifrågasätta partiets åsikter och diskutera hur man bäst uppnår det gemensamma målet. Särskilt om man kommer som ung och ny till ett parti.

Jag ser dock inte partiet och mitt partimedlemskap som en stor samling åsikter som jag måste köpa rakt av. Den politik som ett parti driver är den politik som dess medlemmar demokratiskt har bestämt att man ska driva.

Om människor är rädda för att bli medlemmar i ett parti för att man måste köpa ett helt åsiktspaket så förlorar vi ju möjligheten att utvecklas...

Hela poängen med detta blogginlägget är att jag tycker att fler borde engagera sig i ett politiskt parti. Det är bra för demokratin och det är roligt med diskussioner, så det så!