"Vi tror på Sverige. I vårt land lever arbetsamma, driftiga och företagsamma människor." Så börjar Alliansledarnas debattartikel som publiceras i dagens DN. Detta citat sammanfattar ganska väl den människosyn alliansen har. Visst finns det arbetsamma, driftiga och företagsamma människor i Sverige, men det finns också en och annan sjuk, arbetslös, någon som har problem med språket och någon annan som ser sig som kulturarbetare och snäll istället för just arbetsam och driftig.
En ensamstående trebarnsmamma kan vara hur driftig som helst, arbetsam är bara förnamnet men trots detta har hon svårt att få vardagen att gå ihop.
När Alliansen nu sänker skatten för dem som arbetar skapar man ännu större klyftor mellan de som är arbetsamma och driftiga och de som av en massa olika anledningar inte är det. Man sänker skatten extra mycket för dem som tjänar över 33 000 i månaden medan de sjuka och arbetslösa som verkligen behöver mer att leva för får stå med lång näsa och bli utan.
Där är ett grundläggande misstag i "det nya arbetarpartiets" syn på arbetaren. När vi i arbetarrörelsens 100 åriga historia har byggt Sverige så har vi byggt utifrån våra grundläggande värderingar om solidaritet och jämlikhet. Rörelsen började under en tid då 10 timmars arbetsdag var vanligt, man arbetade på lördagar, människor var daglönare och gick till fabriken på morgonen för att hoppas att man fick jobb för dagen. Vi har genom vårt arbete byggt upp en välfärdsstat där de som har arbete också ser till att de som av olika anledningar inte har det trots allt har ett drägligt liv. Vi har sett till att de som arbetar också har en värdigt liv även utanför arbetsplatsen. Dels genom arbetstidsförkortningar och men också genom satsningar på kultur, barnomsorg, äldreomsorg och vård mm.
Skillanden mellan ett arbetarparti som bygger sin politik på solidaritet och ett "arbetarparti" som bygger sin politik på individualism är enorm. Individualisterna i alliansen bygger ett samhälle som exkluderar de som inte har ett jobb. Man höjer priset på kultur och sänker skatten så att de som har lön har råd att gå på museum medan de utan jobb får stå utanför, man inför privata vårdförsäkringar så att endast de som är friska och arbetar får bra vård. Man tillåter privata skolor så att barnen till de välutbildade arbetarna kan få en bättre utbildning än barnen till de lågutbildade aretslösa.
Arbetarrörelsens vision är att skapa ett samhälle där alla får plats, där både den som har ett välbetalt arbete och den som är sjukskriven ska gå på samma museum, där den av dem som är sjukast ska få bäst vård och där deras barn kan gå i samma skola och få en lika bra utbildning.
Fler länkar: SVT, SVT, SvD, SvD
tisdag 12 april 2011
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Underbart skrivet! Det är alltför sällan man/jag läser ngt liknande. Sverige av idag verkar vara fullt av egotrippade, oempatiska människor som bara vill roffa åt sig mer och mer på andras bekostnad. Att läsa det du skriver ger mig styrka och hopp. Styrka att stå upp för vad jag tror på. Och hopp om att vi snart igen lever i ett land som inte styrs av lismande, hjärntvättande moderater.
SvaraRaderaVarför inte glädjas åt att de som nu ändå har ett jobb känner att det blir hela 300 kr mer på ett år i plånboken. Den lilla extra bonusen tänker i alla fall jag spendera på en trevlig middag, eftersom det annars är lite väl dyrt att äta ute. Du kanske skall sluta att se samhället som ett nollsummespel eftersom alla kan få det bättre, men rotationen måste börja någonstans. Den som serverar mig kommer i sin tur beskattas och mina 300 extra kronor kanske inte alls innebär att de behöver tas från någon som inte har arbete.
SvaraRaderaTack Nele, Jag försöker skriva ibland men det blir inte så ofta som jag skulle vilja. Nationalekonomen, Visst du kan gå ut och äta för din 300-ing och det är väl bra, men som du säkert vet betyder varje extra krona för den som lever på marginalen mycket, en student t.ex. har kanske råd att gå till frisören istället för att klippas av en kompis, någon sjukskriven kan köpa födelsedagspresenter till sina barn och då kommer ekonomin i rullning. Ger vi pengar till de som redan har så är väl risken att de köper Kinafonder eller nåt och det ger ju inte mycket nya jobb i Sverige.
SvaraRaderaMen vem är det som roffar åt sig egentligen?
SvaraRaderaAnser du att DIN lön för det jobb och den möda DU laft ner är någon annans?
Anser du även att någon annan än den sjukskrivna skall få bestämma över vilka presenter den köper till sina barn?
För tänk så olyckligt det hade varit om även den sjukskrivna köpte just kinafonder som present till sin barn. Allt för att dessa barn skall få det lite bättre och ha ett litet sparkapital inför framtiden.
Usch och fy, hemska tanke att folk (tom fattigt sådant) skulle veta bättre själva vad de skall lägga sina egna pengar på...
Det där förstod jag inte riktigt? Min lön är min lön förutom den del jag betalar i skatt för att alla ska få bra sjukvård, vägar skola etc. de sjukskrivna ska få köpa precis vad han/hon vill problemet är ju att de inte har råd. Jag tror också att fattigt folk vet vad de ska lägga sina pengar på... och där går nog mat och hyra före en privat sjukförsäkring eller en RUT städerska.
SvaraRadera