Till Hägglund om verkligheten

Göran Hägglund har idag fått mycket medieutrymme i en stor personlig intervju i DN där man inleder artikeln med "Han slåss för kärnfamiljen och 'verklighetens folk', och vill helst inte att homosexuella par ska skaffa barn." Förutom att bekräfta Krisdemokraternas omoderna syn på jämställdhet och att på något vis lyckas få journalisten att skriva att Kd tror på människors lika värde pratar Hägglund framförallt om homosexuellas rätt att gifta sig och skaffa barn. Men det läskiga med Kd är inte bara deras människosyn och homoförakt, det läskigaste är deras djupt rotade nyliberalism och deras nya taktik för att vinna röster.

Det senaste tilltaget har KD hämtat från den extremistliknande kristna högern i USA där man i förra valet pratade om "verklighetens folk". Hägglund menar att Krisdemokraterna ska vara partiet för de människor som "drabbas" av en kontrollerande stat och man ska ifrågasätta hur stor statens makt ska tillåtas vara. Problemet med hela "verklighetens folk" diskussionen är ju att de människor man riktar sig till när man intar detta "underdog" perspektiv är de som verkligen har allt att vinna på en stark stat där skyddsnäten och trygghetssystemen är väl utbyggda. Man kommer altså i valrörelsen att återigen använda sig av vänsterretorik och prata om den lilla arbetande människan som tvingas betala så mycket i skatt. Samtidigt röstar man igenom FRA lagar och andra intergitetskränkande idiotlagar och skär vidare med motorsåg i våran offentliga sektor.

För de som vinner på Krisdemokratisk politik är ju som bekant de som inte har så stora behov av en gemensam trygghet, de som har råd att betala för sig om de blir sjuka eller de som har råd att anställa en nanny istället för att skicka sina barn till dagis. Krisdemokraterna vill minska skatterna det är bara det det handlar om!  Minskade skatter ger ju staten mindre pengar som vi kan lägga på en gemensam skola, gemensam vård för de äldre och gemensamt skydd för de som inte har det så gott ställt. Krisdemokraterna kommer att vilja måla ut staten som ett stort svart pengasugande hål, och med en borgerlig regering har de kanske rätt, de delar ut skattepengar till hemmafruar och ger bidrag till de som har råd att ha hembiträde. Men om vi vill bygga ett tryggt samhälle så ska pengarna användas där de behövs, och då behöver vi börja med att bli av med Krisdemokraterna!

När det gäller homoätkenskap så har Alliansfritt Sverige skrivit en del bra grejjer om just denna artikel så jag skickar ut en repris på ett tidigare bloginlägg när Kd var igång och pratade homosexuellas rätt att skaffa barn:

Jag läste en gång att det fanns en pojke... det måste väl ha varit i Stockholm, som växte upp med bara en förälder!!! Jo det är sant, Hans mamma hade flyttat därifrån så han fick bo med bara sin pappa. Sånt händer ju förståss bara i storstäderna men hör och häpna, pojken växte tydligen upp och artade sig riktigt väl. Det fans en annan inte lika bra historia om en flicka som hade både en mamma och en pappa. Mamman arbetade extra som hora för att pappa skulle få pengar till sitt heroin. Eftersom inte mamma var hemma när pappa blev sugen så fick hon leka mamma ibland.

Pojken och flickan existerar givetvis inte i kristdemokraternas medvetande men här i verkligheten, bland de riktiga verklighetens folk som de flesta av oss lever bland så förekommer faktiskt sådana som pojken och flickan. Kanske är det inte självklart att man måste ha en mamma och en pappa, kanske är det inte ens det bästa.