Förstamajtal i Nässjö

Det går ju ganska lång tid mellan mina inlägg men nu har jag haft äran att hålla förstamajtal i Nässjö. Det var kul, bra uppslutning även om det kom lite snö på oss och var kallt och blåsigt. Håkan Juholt som höll talet efter mig var ruskigt inspirerande och en fantastiskt skicklig retoriker. Här kommer i alla fall mitt tal:

Jag satt på tåget en söndag i slutet av april och skulle börja skissa på mitt förstamajtal. Ett tomt dokument på datorn. Utanför skiner solen och det är riktig försommarvärme. Hur tusan börjar man? Att det är en stor ära att få förstamajtala och särskilt här i min hemstad Nässjö är ju självklart. Men sen? Tågförseningar och alliansens misslyckade järnvägspolitik? Nej det är för gnälligt jag vill ju berätta någonting om hur jag vill att Sverige ska se ut och vara, och dessutom råkar ju just detta tåget vara i tid, det känns lite onödigt jag vill ju prata om Vänsterpartiets vision om framtiden efter valet i september. Utanför är det soligt, skogar och åkrar, jag ser människor som premiärfiskar eller går en promenad med hunden. En liten kille kanske 12 år cyklar förbi mitt ute i ingenstans. Han är antagligen från Somalia eller Eritrea, eller också är det bara mina fördomar eftersom han är mörk i hyn. Tänk så skönt att få cykla omkring på Östgötaslätten om man vuxit upp i ett flyktingläger i Kenya. Det måste jag försöka få med i mitt tal. Sen kommer vi fram till Norrköping och där kliver en kvinna på och fullständigt strålar, hon ser nyförälskad ut, utanför står hennes nyfunna kärlek och ser lika nyförälskad ut. De är båda kvinnor i 45-50 års åldern och när tåget rullar ut från Norrköpings station kastar de slängkyssar till varandra genom tågfönstret. Det måste jag få med i mitt tal. Att de får vara kära och lyckliga är ju inte så självklart för alla men för min medpassagerare verkade det så självklart och i mitt Sverige får man vara kär i vem man vill och i mitt Sverige är 12 åringar välkomna att cykla omkring och njuta av försommaren oavsett var man kommer ifrån, men kanske särskilt om alternativet är ett överbefolkat flyktingläger i Kenya.

För visst är det fantastiskt att få leva i ett fritt och tolerant land. Ett land som byggts under så lång tid av arbetarrörelsen. Så vill jag att Sverige ska fortsätta vara, men vi kan fortfarande bli mycket bättre. För när högerpartierna bryter ner den välfärd och den trygghet som vi i arbetarrörelsen byggt upp så skapar man inte bara ett mer orättvist samhälle, man skapar också en grogrund för grumliga åsikter som ibland uttrycker sig som ren rasism.

Man vågar inte prata om problemet med invandringen säger rasisterna och får medhåll från allt för många människor. Men vad är då problemet med invandringen? Är problemet att invandrare inte får några jobb? Men då är det ju inte ett invandringsproblem, då är det ju ett arbetsmarknadspolitiskt problem. Är problemet att invandrarna inte får några bostäder eller att de som kommit hit bor trångt? Jamen då är det ju ett bostadpolitiskt problem som beror på att borgarna sålt ut almännyttan och glömt bort att bygga nytt de senaste åtta åren. Är problemet med invandringen att de som kommer hit inte lär sig svenska? Jamen då är det ju ett utbildningspolitiskt problem. Nej det enda argumentet som jag kan acceptera från en sverigedemokrat är att problemet med invandringen är att de inte tycker om invandrare, det kan jag acceptera för det är ärligt men det är också ren rasism.

Det bästa receptet för att minska motsättningar och rasism är en stark arbetarrörelse och en röd-röd regering efter valet. En röd-röd regering som bygger sina politiska idéer på solidaritet, jämstäldhet och alla människors lika värde.

Under den förra regeringen… när Reinfeldt var stadsminister så ökade klyftorna mellan män och kvinnor. Reinfeldts regereing sänkte skatterna så att de som tjänade bra fick ännu mer pengar. De som redan innan Reinfeldt tjänade mindre var kvinnorna och ett resultat av skattesänkningspolitiken är altså att lönegapet mellan kvinnor och män ökat. Vänsterpartiet vill istället minska skillnaderna mellan män och kvinnor. Vi tror t.ex. att om man delar lika på föräldraförsäkringen så kommer inte kvinnors löner att halka efter männens eftersom de är hemma mer med barnen. Vi tror att det är viktigt att fler kvinnor få jobba heltid, i många kvinnodominerade yrken är deltid det vanliga medan man i traditionella mansyrken arbetar heltid. Därför vill vi att heltid ska vara en rättighet. Jag tycker att arbetarrörelsen också måste vara en feministisk rörelse. För att öka jämlikheten mellan fattig och rik måste vi också öka jämställdheten mellan kvinna och man. Annars kommer vi bara halvvägs.

Avslutningsvis vill jag säga några ord om hur vi vill att välfärden ska fungera. Vänsterpartiet tror att om man betalar skatt för att man vill ha en bra skola, bra järnvägar eller bra äldreomsorg så ska också de pengarna gå till just skola, bra järnvägar eller äldreomsorg. Vi ska inte låta de pengarna vi betalar i skatt gå till privata företag som plockar ut mångmiljonbelopp i ren vinst varje år. Företag som dessutom själva smiter från att betala skatt genom att vara registrerade i skatteparadis. Vänsterpartiet vill ta bort möjligheten att göra vinster på vår välfärd. Vi vill att man ska känna sig trygg med att pengarna vi betalar i skatt också ska gå till att bygga ett välfärdssamhälle. Sverige är inte till salu!

För det Sverige jag vill leva i är ett tryggt Sverige. Det är tryggt för invandrare som kommit hit och fått lära sig cykla, Det är tryggt för de förälskade kvinnorna som träffats över helgen och det är tryggt för den som är sjuk, den som är arbetslös eller den som har barn i skolan. Nu har vi haft en regering som provat en annan ideologi ett tag, de har inte lyckats särskilt bra. Det är slut med det borgerliga experimenterandet med vår välfärd och dags för arbetarrörelsen att börja bygga upp Sverige igen.